Curla sina vuxna barn

Redan i begreppen curling och förälder curling, det är vad samhället frågar. Om du börjar med att fråga varför han kallas curlingförälder är den enkla förklaringen att det handlar om föräldrar som sopar banan för sina barn, som att sopa en curlingspelare för att få en curlingsten rätt. Liknelsen är dock lite halt, eftersom curlingspelet har en god uppfattning om var målet för stenen är, medan föräldrar kan göra ett antal misstag angående var deras barn rör sig i livet.

I det senare fallet kanske föräldern vill, men i slutändan kommer han fortfarande att ha fel. Mitt arrangemang är att hitta argument för och emot att vrida mina barn. Jag börjar med en serie känslomässiga argument, följt av ett antropologiskt argument. Sedan tittar jag på de psykologiska argumenten för utveckling och argumenten för framgång. Denna erfarenhet kan vara en relativt noggrann eller subjektiv bedömning baserad på föräldrarnas bagage och livserfarenhet.

Kan man vara en engagerad förälder som bryr sig, utan att curla sina barn?

I det senare fallet tror föräldern ofta att barnet är mer ömtåligt än han är. Det är självklart möjligt att föräldrar tror att deras barn också är starkare än dem, men det här är ett argument mot curling. Det känslomässiga argumentet är att föräldrar inte kan tolerera att deras barn kan bli sjuka. Det är därför de sopar spåret för sina barn. Ett nära besläktat argument är att barnet gråter lätt, vilket får föräldern att må dåligt eller känna sig skyldig.

Då konfronteras föräldern med det gråtande barnet för att göra det som får barnet att lämna. Om barnet gråter för att han är för varm eller hungrig är det ganska uppenbart att barnet ska tas om hand, men om barnet inte kan röra sig i en stol och därför gråter och får hjälp av sin förälder att göra det, är det mer som curling. Ett annat känslomässigt argument är att föräldern vill att barnet ska lyckas i livet.

Föräldern använder sina förmågor och kontakter för att ge barnet rätt möjligheter i livet och förhoppningsvis gå långt. Slutligen finns det ett argument att du som förälder vill att ditt barn ska känna sig omhuldat och säkert. Säkerhet är en nyckelfaktor för alla barn, men det betyder inte att barnet inte får lämna fastigheten eller möta problem inom en säker miljö.

Konsekvensen av säkerhetsargumentet i curlingförälderns årgång kan istället leda till att barnet känner sig överdrivet.

Detta kan också bekräftas av andra familjer och bekanta. Dessa argument kan vara så verkliga och centrala för föräldrar, men nedan är argumenten nedan. Antropologi är vetenskapen som studerar en unik person genom att upptäcka likheter och skillnader mellan kulturer.

Enligt Hougaard, som upplevde att curlandet var ett sätt för vår samtids alltför upptagna vuxna att försöka kompensera för ett frånvarande föräldraskap, blir resultatet av denna brist på motstånd både att barnen rustas dåligt för livet i allmänhet och att de inte lär sig att visa respekt för andra.

När man tittar på traditionella kulturer är barn barn de första sju åren och börjar sedan ge dem mer och mer ansvar. Argumentet du kan få från denna vetenskap är vad som ligger i vår mänskliga natur. Först är tanken att barn skyddas och kan styra sig själva i traditionella samhällen. Samtidigt används kollektiv föräldraskap ofta, vilket innebär att de, förutom barnens föräldrar, både kan säga och säga.

I dessa samhällen kan barn gråta om de inte gillar maten eller för att det är för kallt, de kan gråta om de befinner sig i konflikt och de kan gråta om de faller och träffas. Det är inget konstigt med detta. Du bör dock veta att ett barn får tröst när det är ledsen, det finns alltid en vuxen eller en äldre bror som kan komma till räddning. Den som nu bestämmer sig för att använda ett antropologiskt argument mot curling har inte tagit hänsyn till alla faktorer.

Det kanske mest centrala är att många traditionella samhällen är relativt skyddade från omgivande faror, medan det moderna samhället i en storstad är fullt av synliga och osynliga faror. Så vi lever i en annan typ av samhälle och måste ta hand om våra barn på ett delvis annorlunda sätt. Det betyder inte att det finns ett annat sätt att curling.

Som vuxna måste vi visa våra barn hur man hanterar vissa svårigheter i livet. Att gå tillbaka till traditionella samhällen finns det en hälsa i att låta barn vara barn under en viss tid. Det innebär att de ger dem så mycket stimulans, erfarenhet och trygghet som vi kan erbjuda. När de börjar få ökat ansvar och möta nya utmaningar bör de själva kunna.

Det psykologiska argumentet för utveckling Vad är det bästa sättet att främja ett barns utveckling? Är det för att möta motstånd eller för att undvika motstånd? Jag skulle säga att bra föräldraskap bygger på god kunskap om föräldern att bedöma när motståndet är rimligt och när det är för stort. Att ta hand om problem i sin egen förstärkning stärker barnets självständighet, vilket motiverar att de behöver någon form av motstånd.

Ofta står inför problem som ett barn inte kan lösa på egen hand är förmodligen lika illa som att inte möta några problem. Ett barn kan bli slagen av det faktum att han inte passar problemen bara för att han är för komplicerad.Därför bör föräldrarnas bedömning vara att låta barnet möta problem som han förmodligen kan göra, och om han inte kan göra det på egen hand kan det få lite hjälp.

Eftersom föräldrar med curling har varit på tapeten i flera decennier har ett antal studier också genomförts och resultaten publicerats. Det blev som en tryckvåg, bland annat ett stopp i DN i våras, att hon helt hällde ut vuxna som inte ville ha barn, skrev om det lika hårt. Människor som ville ha barn, men inte var normativa föräldrar, skrev om det hur svårt det var.

Normativa föräldrar skrev om det, hur svårt det är. Vad påminner det dig om? Det påminner mig exakt hur det alltid har varit. Det påminner om gamla generationer av föräldrar som har sitt ursprung i sina barn, tystade dem, slog dem eller helt enkelt lyssnade på dem, lyssnade på dem, förlöjligade dem eller osynliga. Det är verkligen inget konstigt. Föräldrarnas ego. Ämnet är föräldern och objektet är barnet.

Således var normen tills curlings föräldrar kom med en talare. Men nu var fokus böjd på alla ögon på mig. Ett vuxet ego. Jag är trött. Jag är barnlös. Jag är ett barn - till ingen nytta. Jag har en önskan om barn. Jag gillar inte barn. Jag älskar barn. Det är jag. Det är ont. Det har inget med barns rättigheter att göra. Naturligtvis säger Jesper Jewel att du måste vara äkta som förälder.

Du måste tillåtas som person. Men detta meddelande riktar sig till sami, den impregnerande mamman. Jag grät när jag läste detta. Precis som alla, du, alla ni skriver, känner jag också att det är en kamp att inte vara en värdelös mamma, och då kan hon vända.