Folkdräkter landskap

Oftast var dessa självförsörjande bönder som kom med en tradition. Starka drag har varit Dalarna, Hälsingland och Scone sedan sekelskiftet. I Dalarna hade varje socken sin egen dräkt, i Scone var tomterna större. Sociala och ekonomiska faktorer var viktiga för utseendet på folkdräkter. När en långsiktig boom snabbt följs av en allvarlig lågkonjunktur kan detta leda till en sådan kulturell fixering.

Det betyder att stilfunktionerna och mode från den mer välbärgade perioden lever vidare. Således, i den gamla stilen, till exempel under medeltiden, började renässansen och barocken leva i folkdräkter, även om de länge har försvunnit på ett borgerligt sätt. Adele och medborgarna följde istället de nya trenderna. När Sverige industrialiserades under andra hälften av seklet minskade användningen av kostym till förmån för tidens rådande modeideal.

I talet blev stämningen istället festklädsel utan större variation. De sista som använde dräkten som fritidskläder under hela sitt liv var förmodligen ett par i Bode, Dalarna. De dog och samlade tid i församlingen Rattwick, Dalarna vid sekelskiftet. Foto: Norra Museet. Främjande och ytterligare föreningar i hemstaden, folkdansrörelsen och individer behåller kunskap om folkdräkter och använder dem.

Utbildningscirklarna undervisar i produktion enligt de gamla metoderna. Workshops om människors kostymer och konferenser med olika ämnen organiseras. Det finns också grupper på Internet där folkdräkter diskuteras och säljs och kunskap utbyts. Vissa hantverksföreningar har provisionsförsäljning av folkdräkter så att du kan köpa och sälja begagnade kostymer.

Folkdräkt bohuslän

Kostymbytesdagar anordnas i vissa delar av kostymen. Det fanns ett stort allmänt intresse för folkdräkter och deras historia, som fortfarande lever vidare idag. Vid öppnandet av det svenska parlamentet överförs folkdräkter ibland. Hantverksrörelsen, Folkdansringen, Länsmuseerna, Norrköpings Museum och Skansen arbetar för att främja folkdräkter genom utställningar, kostymuthyrning och utgivning av böcker.

Litteratur och referenser Arnqvistberg, I. ICA Förlag. Tillbaka, E. S. S. Rattwixbigden. Bergman, I. Svenska Institutet.

Folkdräkt småland

Centergran, U. Svensk folkdansring. Etnologiska Föreningen i västra Sverige. Duran L. Duran Publishing AB. Eklund, B. Institutet för språk och minnen. Eriksson, L. Gastricklands Kulturhistoriska Förening. Levander L. Serie: Skrifter utgivna av Kungliga Akademin för studier av de kungliga Adolfernas folkliv; Lundequist bokhandel är i distribution. Liby, H. G xjangstrike-h xjlsinge hembygdsf xjrbund.

Nilsson H. Istads Fornminnes F. Neilen, A-M. Norra Museet. Ridderstedt, M. J Xvirvs XVI Hembygdsf Xvirening. Både skomakarproducenten och skräddaren, såväl som klienten, kan bötas av församlingen om den "felaktiga" klädmodellen producerades. Ibland kan en kund som beställt någon ny version i stället för den traditionella straffas genom att placeras i en kampanj utanför kyrkan, flera söndagar i rad, som en varning till andra.

Formen på klänningen som användes i ett sådant område blev ganska lika med tiden, men blev aldrig exakt identisk. Små skillnader kan tillåtas. De lokala förhållandena där människor levde precis som mänsklig avund dikterade att " min granne kan inte vara vackrare än jag, men jag vill vara vackrare än min granne." Således, vad vi kallar "folkdräkt" på svenska var den dagliga klädsel vanliga människor-bönder-tills i vissa områden, såsom provinsen Dalarna, känd för att bevara gamla traditioner, som blev desillusionerad i andra delar av Sverige, denna form av kläder användes i Nutiden är för närvarande i 20-talet.

Termen "folkdräkt" inkluderar de kläder de använde i sitt arbete på åkrar och ängar, i köket och barnen, på vintern såväl som på sommaren. När områdets naturliga gränser sammanföll med församlingens gränser blev den lokala klädseln i detta område församlingens kostym "Socken costume", liksom "folk costume". Detta gäller för många delar av Dalarna. Den finns ofta i provinsen Sk Xnxne och i södra Sverige.

Denna term kan användas i en mycket bredare mening än"folkdräkt". Alla kläder som bärs av vanliga människor både i staden och i landet kan kallas "folkdräkt", även om den saknar den distinkta lokala karaktären hos en renare "folkdräkt". Dessa kläder, som används av enkla hamburgare, medelklassen, i staden, är också "offentliga kostymer" eftersom de används av bönder som bor i närheten av städer och som saknade en distinkt lokal karaktär.

På många håll i Sverige har det karakteristiska, lokala sättet att klä sig aldrig utvecklats. I och runt den och dess omgivningar, marknadsplatser och andra områden där handel och handel var vanligt, blev kontakterna med ny utveckling och yttre påverkan så starka att den lokala gruppen inte kunde kontrollera och standardisera människors kläder. Frihandel legaliserades på landsbygden.Landen omfördelades och kompakta byar delades in i separata gårdar.

Avståndet mellan husen har blivit längre och det har blivit svårare att spåra grannar. Bönderna började imitera det Mode som användes av de "bästa människorna". Och ironiskt nog, i denna nationella romantiska era, Thos "bättre Folk" började klä sig som bönder. Vid denna tid började de övre klasserna återskapa och rekonstruera kostymer från de områden de bodde i, om det inte fanns någon lokal särskiljande kostym.

Ibland hittades flera klädesplagg som kunde användas för att rekonstruera kostymen, i andra fall användes kanske bara en bit huvudbonad.

"Campa drop", en traditionell huvudbonad som används i både bondefolkkläder och kläder som bärs av hamburgare i städer, kan sätta tonen för alla andra kläder som används i nyskapad folkklänning. Således föddes det "Betgdact " eller"hembygdsdr xxkt"! Dessa skapelser är värdefulla som en symbol för en stark lokal känsla av identitet i området och uttrycker något om tidens kulturhistoria.

Men sällan återspeglar de vår gamla klädstil! Detta är namnet som gavs till "folkdrakt" och till och med till de nyskapade folkdräkterna som de övre klasserna underhöll sig genom att bära. Termen är felaktig. Det skulle innebära att alla i Sverige hade en uniformsklänning. Nationalkostymer blev det kollektiva namnet för alla pittoreska kostymer där de övre klasserna uppträdde.