Vem gör rättidsprövning

Enligt denna bestämmelse kan ett beslut överklagas om det kan tyda på att det kan påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. Domstolen skriver att det enligt praxis i princip bara finns beslut som har eller är lämpliga för en uppenbar effekt för den som berörs av beslutet, som kan överklagas. Den avgörande faktorn för att bedöma om ett beslut kan överklagas är innebörden av beslutet och de faktiska konsekvenserna av den person som berörs av det.

Domstolen anges här i r XX Ref. Förvaltningsrätten drog slutsatsen att skrivelsen med tillägget inte var föremål för överklagande, men det borde ha betraktats som en förberedelse för det kommande beslutet om ekonomiskt stöd. Brevet med tillägget kunde inte ha ansett mer konkreta rättsliga konsekvenser för personen, och därför avvisades överklagandet. När det gäller Förvaltningsrätten i Stockholm den 11 maj, mål nr, överklagade en enskild det kommande beslutet om ekonomiskt bistånd för sovsalskostnader, det vill säga överklagat i förväg.

Det beslutande organet beslutade att avslå överklagandet med motiveringen att det inte mottogs vid rätt tidpunkt XX 45 fl. Förvaltningsdomstolen fann att det beslutande organets behörighet att besluta att inte överklaga i enlighet med kapitel 45 FL riktar sig till situationer där överklagandet mottogs för sent. Beslutet att avvisa på någon annan grund är en överkroppssak enligt XX 47 fl.

I sitt beslut skrev förvaltningsdomstolen att det vid tidpunkten för överklagandet inte fanns något beslut att överklaga. Mot denna bakgrund var det beslutande organet inte motiverat att avvisa överklagandet, vilket mottogs för sent. Förvaltningsdomstolen, som behörig myndighet, beslutade att överklagandet skulle avslås eftersom det inte fanns något beslut att klaga under överklagandet.

En liknande situation fanns i beslutet den 11 Mars i förvaltningsrätten i Uppsala, mål nr. E. Här har en individ överklagat att han ännu inte har fattat beslut om ekonomiskt stöd. Det är omöjligt att i förväg överklaga ett beslut som kan gå emot en person. I det aktuella fallet fanns det vid tidpunkten för överklagandet inget beslut att överklaga.

Mot denna bakgrund motiverade nämnden inte överklagandet, men kommer enligt sin egen åsikt att lämna in ett överklagandedokument till förvaltningsdomstolen för en ståndpunkt i frågan om avslag. Förvaltningsrätten, som alltså är det organ som har rätt att pröva frågan om avslag, finner att överklagandet ska avslås eftersom det vid tidpunkten för överklagandet inte fanns något beslut att klaga på min djärva märkning.

I ett brev till en kvinna vars syster var föremål för insatsen, enligt LSS, satte två chefer vissa regler för en kvinnas besök hos sin syster. Det var bland annat då det blev besök, och att personalen, när det fanns avvikelser från schemalagda möten eller när systern uttryckte att hon inte ville ha besök, skulle be kvinnan att avvika från händelseplatsen.

I brevet står det också att mötena kommer att genomföras på ett bra sätt och att kvinnan inte fick uttrycka sig eller uppträda förödmjukande eller förolämpande mot personalen eller mot sin syster.

Kammarrätten gör sedan en rättidsprövning vilket innebär att den endast prövar ifall överklagandet kommit in i tid inom överklagandefristen.

Den 21 januari lämnade kvinnan in ett svar på ett brev där bland annat brevet var stötande och förödmjukande, och att personalen inte hade det rättsliga stödet för att avvisa henne, och att bara hennes syster i det här fallet kunde berätta om hon inte ville ha ett besök. Den 17 mars beslutade styrelsen att avslå kvinnans överklagande.

Som motivering till beslutet uppgav nämnden bland annat att kvinnan hade överklagat ett brev med uppgifter om när hennes syster fick besök. Informationen lämnades som en del av ett ingripande som kommunen lämnat och var inte ett beslut som kunde överklagas enligt förvaltningsrätten. Kvinnan överklagade beslutet att avvisa styrelsen och hävdade att brevet verkligen var ett beslut. Nämnden lämnade sedan in kvinnans överklagande till Förvaltningsrätten.

Förvaltningsrätten började med att fastställa vad vi redan har fastställt i denna analys, nämligen att det är överkroppen som kontrollerar frågan om hur man avslår ett överklagande på någon annan grund än att det kom för sent. Eftersom beslutet att avslå nämnden grundades på bedömningen att skrivelsen inte hade överklagats, upphävdes nämndens beslut av förvaltningsrätten.

Därefter tog Förvaltningsrätten ställning till om överklagandet kunde prövas. Med hänvisning till HFD Ref. Således representerade brevet inte en stekt lösning. Men denna bedömning hade inte rätt att göra, men det var en fråga för överkroppen. I ett sista exempel på en felaktig åtgärd från ett beslutande organ har vi ett beslut från Förvaltningsrätten i Vecie den 1 April, mål nr, som gällde ett överklagande mot en person med ett beslut att inte vidta åtgärder baserat på ett inkommande klagomål.

Kommunen avslog personens överklagande till kommunens skrivelse om att lämna in sina klagomål utan åtgärd. Kommunen motiverade beslutet att det kom för sent. Mannen överklagade kommunens beslut och uppgav bland annat att han inte hade fått någon information om hur eller när överklagandet skulle lämnas in. Kommunen följde sitt beslut och uppgav i handlingarna till Förvaltningsrätten att kommunens uppfattning var att den skrivelse som personen överklagade inte utgjorde det beslut som överklagades.

Kommunen hade således ingen skyldighet att meddela hur överklagandet gick till.

När det gäller de andra syften som vi förklarade ovan är frågan att förvaltningsrätten har beslutat om det finns ett beslut som kan överklagas. Därför var det i det här fallet en fråga om ett brev från kommunen och om det kunde betraktas som sådana rättsliga konsekvenser att det representerade ett beslut som kunde överklagas. Enligt förvaltningsrätten representerade skrivelsen endast de uppgifter som kommunen lämnat på dessa personers begäran.

Ärendet har prövats i förvaltningsrätten, det måste avgöra om de skäl som du angav i ditt överklagande kan ligga till grund för att upphäva beslutet. Ett överklagandebeslut måste enligt kommunallagen upphävas om det inte är lagligt antaget, vilket inte är en fråga för kommunen eller regionen, det organ som fattade beslutet inte hade rätt att göra det eller annars strider beslutet mot lagen eller annan konstitution.

Det är normalt att en förvaltningsdomstol utreder och avgör ett ärende utifrån vad de har fått skriftligen. Därför är det mycket ovanligt att parterna träffas vid en muntlig förhandling när det gäller att testa lagligheten. Förberedelser för att avgöra ärendet kommer en av domstolens advokater att granska de skriftliga handlingarna och utarbeta ett förslag till beslut. Ärendet avgörs av en eller tre domare som deltar i allt förberett.

Om domstolen består av tre domare är en av dem lagligen utbildad, och två är sådana välkända specialmedlemmar som känner till de kommunala förhållandena väl. Målet definieras som att beslutet slutligen baseras på innehållet i dokumenten. Utgångspunkten är hur lagarna i ärendet ska tillämpas.

Kommunen kan till exempel vilja förtydliga sin beslutsmotivering eller kommentera en ny omständighet som klagande tar upp.

Rekommendationer beaktas också i liknande fall. Om domstolen anser att myndighetens beslut strider mot någon lag eller konstitution upphör beslutet att gälla. Domstolen kan inte ändra det faktiska innehållet i det stekta beslutet.