Havslevande djur med vass kroppsform

I fenor är fingrarna och tårna inte sammankopplade med enkel hud utan med stark muskelmassa, och lederna är ofta inte längre synliga från utsidan. Denna omvandling ägde rum oberoende i olika grupper av djur, den så kallade parallella utvecklingen, i valar, sirener och sälar. Flera arter i dessa tre grupper har helt övergett livet på land. I ett senare skede migrerade vissa arter eller underarter till sötvattenområden.

Reglering av uppvärmning [redigera wikit text] Däggdjur kännetecknas av nästan konstant kroppsvärme, så marina däggdjur behöver god isolering för att hålla sig varm. Landlevande däggdjur har vanligtvis päls som isolerar kroppen, men den saknas hos flera marina däggdjur. Istället utvecklade de ett tjockt mördarskikt i subkutant tillstånd. I vissa stora valar är fettlagret 30 centimeter tjockt eller något tjockare.

Tätningar som nästan inte har hår har ofta minskat blodcirkulationen i huden. Således är temperaturen på utsidan av kroppen nästan densamma som vattnets temperatur. Tätningar med päls samlar vanligtvis luftbubblor mellan håret, vilket ger god värmeisolering. Liknande förhållanden ligger också i ansvaret för havet och krabborna, som är de enda marina däggdjuren, tillsammans med isbjörnen, som saknar lager av dödar.

I havsottrar är pälsen mycket tät och fylld med luftbubblor. Havsottern når upp till håret per kvadratcentimeter. Hot mot marina däggdjur historiskt sett har mänsklig jakt på sälar och valar förstört bestånd såväl som utrotade arter. Även om dessa kända miljögifter för närvarande är förbjudna från användning sedan slutet av talet, finns det istället andra svåra att smälta miljögifter i marina ekosystem.

Eftersom många miljögifter ackumuleras i djurfettvävnad och är "bioackumulerade" högt i livsmedelskedjan, är valar och sälar särskilt utsatta för skador som miljögifter kan orsaka.

Bifångst är ett annat allvarligt hot mot marina däggdjur. Först och främst är det mindre valar som grisar och delfiner, som är instabila och drunknade i olika typer av redskap. Liksom många andra landlevande arter är marina däggdjur också mottagliga för förändrade levnadsförhållanden. Detta kan bero på en minskad börstillgång och olika typer av störningar, till exempel tung båttrafik.

Vattenlevande däggdjur är däggdjur som lever hela sitt liv i hav, floder eller sjöar, eller däggdjur som är starkt knutna till vatten och i stor utsträckning anpassade för ett vattenlevande liv (exempelvis valar i haven som är helt vattenlevande, och bävrar eller uttrar som är däggdjur påtagligt anpassade för ett liv nära och i.

Aktierna kontrolleras av havs - och vattenförsörjningen som ansvarar för övervakning av svin-och sälpopulationer i svenska vatten samt för bedömning av deras miljöstatus i enlighet med EU: s Havsmiljödirektiv, Helcom och OSPAR. Ett meddelande om marina däggdjur. Målet är att få så mycket kunskap som möjligt om de marina däggdjur som rör sig i våra svenska vatten.

Meddela oss gärna när du träffar tumlare eller andra valar. Valobservationer kan meddelas genom den speciellt producerade applikationen av havs-och Vattenförsörjningskontoret "Rappen". Alla rapporter följs upp av experter och hamnar i Sveriges största artdatabas, konstportalen. Observationer kan också skickas via offentliga webbplatser.

Marina däggdjur, ibland kallade havsdäggdjur, är däggdjur som vistas större delen av sitt liv i hav, eller i större sötvatten.

Om möjligt, skicka med en bild och det gör det lättare att identifiera arten. Naturhistoriska museet är särskilt intresserat av att få visslande rapporter. Detta gäller levande marina arter såväl som döda eller på eget sätt, eftersom det kan vara lämpligt att samla in prover för bland annat miljögifter. Museet är också intresserad av resultaten av några döda sälar: alla tre sälarna är från Östersjön, om de är i anständigt skick, och den grå Sälen är från västkusten.

Alla valar tillhör statens vilt, enligt jaktlagen och jaktförordningen.